20 mars
Kungen o drottningen har besökt Gästrikland. Drottningen besökte parfymeri, kungen whiskytillverkare, så kan det gå.
Fantastiskt fin ledare i oberoende 4/2008, tyvärr ingen länk till, den är fantastisk för att den är så enkel och så sann: När klyftorna växer, växer missbruket. Därför att missbruk varken kan vårdas eller straffas bort utan bara lösas genom fördelningspolitik. Musketörerna i Rågsved skriver på sin hemsida: Vår erfarenhet är att nolltolerans inte fungerar. Många människor använder droger som medicin mot ångest, depression, meningslöshet och för att hantera tidiga upplevelser. Musketörerna i Rågsved tror inte på att det går att straffa bort ångest.
På alliansfrittsverige.nu kan man skriva på en lista mot regeringens och Björklunds ointelligenta barn- och ungdomspolitik, och för barns rätt att utvecklas "med lust i trygghet". Detta hör ihop med det där ovan. (Nå, kanske inte med kungaparets besök, eller kanske ändå... )
19 mars
Fever rays skiva är fantastisk. Karin Dreijer gör musik att skapa till; dvs den väcker, öppnar... Och så gör det inget att det låter som Cindy Lauper möter Alphaville, fast betydligt mörkare. Läser att hon skapat många av låtarna i ett sorts gränsland mellan sömn och vakenhet; när hon p g a vakna barn inte fick tillräckligt med sömn om nätterna och hela tiden levde i närheten av omedvetna kanaler; strömmande upp i medvetandet. När jag var yngre skrev jag alltid upp mina drömmar, kan sakna det nu. Vissa drömmar är tavlor eller dikter. Som när jag nyligen drömde att jag såg ett barn på havets botten - jag såg rätt igenom, flera hundra meter, och såg hur barnets turkosa hängselbyxor lyste. Sedan så typiskt idag när man slår upp Arbetarbladet och Karin Dreijer intervjuas och rubriken lyder "Karin Dreijer fick tillbaka självförtroendet". Jag vet inte hur många gånger jag drabbats av liknande rubriker. Rubriker som anspelar på psykisk hälsa. Tänk istället "Thåström fick tillbaka självförtroendet". En sådan rubrik finns inte. Och dessutom handlar självförtroendet i Dreijers fall om musiken, om arbetet, men det är sällan arbetet som får stå i fokus när det handlar om kvinnor. Detta skrev jag i ett föredrag om könsideologier:
Skrivandet är (också) traditionellt mannens plats. Hvis du er kvinnelig forfatter tror de jo alltid att du nödvändigtvis skriver om deg selv, säger Kathy Acker i en norsk intervju på 90-talet. Den självbiografiska kopplingen reducerar, och är märklig: det är som om kvinnan inte äger tillträde ens till fiktionen; som om fiktionen inte låg närmare kvinnan än mannen: hon som verkligen lärt sej att drömma och längta efter nåt annat, efter det omöjliga; äventyr, kärlek, andra kroppar och psyken att bebo. Kanske är det mannens roll – den som pådyvlats honom - som den intelligenta och den självständiga som gör att kvinnan när hon gör anspråk på ett offentligt skrivande reduceras till blott känslomässig och självbespeglande… eller till en anomali…
17 mars
Söker efter skrivarlya i Sandviken. Söker efter Kerstin Hesselgrens grav på kyrkogården här i Kungsgården. Söker efter snödroppar längs husväggen. Söker efter fokus, att ägna mej åt ett berg - ett land, istället för små kullar, små stationer. Bergets döttrar i korrektur snart, en sorts tomhet, men mer en längtan efter nya berättelser. Snön rasar från taket. Äntligen kommer min dotter hem. När kommer FeverRays skiva ut? When I Grow Up har en storartad video - väcker massor av känslor, tankar. Om att bryta sej loss. Gå emot det förväntade, invanda. Det är som en levande tavla. Även filmen Sweet Sixteen (Ken Loach, 2003), men den handlar Drömmen om Familjen, om att inte lyckas spränga den drömmen och vända sej åt ett annat håll; när Familjen gör en illa, och man ändå håller och håller och hoppas och hoppas. Det handlar nog även Sofia Rapp Johanssons roman om. Och Elise Ingvarssons nya diktsamling handlar om LIVSHUNGER - långt bortom orden. Och man kan tro det är 1 april redan när man läser om femmans nya satsning Ballar av stål (samma satsning som Svt lade ned för ett antal år sedan, inte värd en länk), som går ut på att provocera så mycket som möjligt. Och även när man läser i ETC om dom nya bilarna som ska sväva fem meter ovan jorden. Jag äter upp det jag sa till någon för inte så länge sedan, att det kan väl aldrig i framtiden fortsätta ske så stora snabba omdanande utvecklingar som det skett under dom trettiosex år jag snart levt... Det mesta av min teknikfientlighet får jag för övrigt äta upp. Men jag har bestämt att stänga av datorn när min dotter kommer hem. Så jag stänger av den.... NU.
08 mars
Därigenom att den regerande moralen tagit den starkes parti mot den svage, har den uppmuntrat mannen att förtrycka kvinnan. Den har sökt uppehålla ett tillstånd av despotism och slaveri dem emellan. För det ändamålet har den sökt beröva mannen hans hjärta och kvinnan hennes förstånd. Men varje människa har ju fysiskt – kroppsligt – både huvud och hjärta. Idealet borde ju därför vara att varje människa vore både känslig och intelligent. En hel personlighet. /.../ Den härskande moralen har sökt vältra över all känslighet på kvinnan och allt förstånd på mannen och har faktiskt i dåligt syfte –för att upprätthålla ett underdånighetsförhållande dem emellan, vanställt deras personligheter. Kvinnan utan hjärna och mannen utan hjärta är så ofullständiga typer att de icke duga för framtiden.
Frida Stéenhoff, ur "Feminismens moral" 1903
Ovan: Ett litet, litet urval av kvinnor som inspirerar mej
04 mars
Har längtat efter att skriva om HJÄLTARNA, men det är så dåligt med tid nu. Skriver på föredrag om "könsideologier och beroende"; något jag kastade ur mej efter när jag blev tillfrågad om att hålla en föreläsning, fritt ämne under temat MÅNGFALD; jag hade precis läst Nina Björks Fria själar och kände mej inspirerad, nu undrar jag mer hur jag ska få ihop det. Inte att det saknas material och bilder, snarare att det blir för mycket och för spretigt - i vanlig Jdotter ordning. Men HJÄLTARNA alltså: Jag vill ju berätta först något om lördagen på bibblan i Sandviken. 13 kvinnors läsning av Molly Johnsons Pansarkryssaren (och Molly Johnson på plats, och jag blev så nervös inför henne som jag inte varit sen skoldanserna och man skulle våga bjuda upp nån var förtjust i). Det gick så rakt in i hjärtat, det var så starkt, det blev som en sorts manifestation, för eller mot vad vet jag inte, för glömda kvinnors röster kanske. Det var så häftigt med alla dessa röster; äldre kvinnor, yngre tjejer, politiker, författare - tre och en halv timme försvann fort, sista läsningspasset av Anna Andersson och Arabella Lyons från Folkteatern, tre rader kvar - Almquists citat: "Därföre har det blivit sagt, att arbetet skall vara klokt; men det är inte klokt, utan att vara gott, och det är inte gott, utan att hava sin upprinnelse ur kärleken till Gud och till människorna." - då började flertalet att gråta. Det är en enorm liten bok. En text där varje ord tycks göra nånting i den egna kroppen och i den kollektiva kroppen; det blir en stridsskrift; så djupt mänsklig och värmande och manande.
Övriga hjältar: Mia och Klara och deras gestalter/karaktärer... Dom kan tyckas tragiska/tragikomiska men det finns verkligen något så otroligt hjältemodigt över dom; inspirerande: Tabita som på ett föräldramöte vänder sej om mot den presterande mamman och säger att det är viktigt också att låta barnen förstå att mamma kan njuta, att mamma har det gott. Gullitussan som besöker sina barns dagis och illustrerar med hjälp av barbiedockor sin bitterhet.
Ytterligare en hjälteeloge går till Erica Johansson. På Mästarnas Mästare är det nu tre kvinnor kvar, en man.