Så smått börjar vi tala om tiden efter förlossningen. Försiktigt tittar vi på barnvagnar på blocket.se. Föräldrautbildningen har på kort tid redan hunnit börja och sluta, några diplom får man dock inte, snarare ännu fler frågetecken. Hur känner man när det där dags? Svar: Å, det vet kroppen, lita på den. Hur vet man vilken bedövning man ska använda? Svar: Å, använd allting. På middagar, vid fika, så förväntas man äta för två, det uppmuntras, men efter graviditeten förväntas man banta. Då är man duktig om man går ned i vikt så kvickt som möjligt. Någon säger: Njut av graviditeten, ty det är den enda tid i livet du får vara fet. Folk har åsikter om min mage; vissa säger att det är en typisk "killmage", andra säger att hjärtslagen tyder på att det är en tjej. I vissa ögon är min mage ovanligt stor, i andras ovanligt liten.

På föräldrautbildningen varnar man för att relationen kan bli sämre efter det att barnet poppat ut. Allt kommer att förändras, säger man och bokstäverna vibrerar domedagsaktigt. Varningstexter överallt. Jaså du lever i en jämställd relation, vänta du tills efter förlossningen. Blinkande, skriande, röda varningslampor. Och jag som blir andfådd av att gå två meter känner pulsen öka ytterligare.

Jag drömmer om att bära för tungt och för mycket, att aldrig komma fram, aldrig hitta rätt telefonnummer, tappa allt jag har i händerna. I den nya gravidboken som vi fått i present radas varningar och budskap upp: Antirynkkrämer kan skada barnet, samlag kan vara farligt, se till att duscha minst två gånger om dagen (det står inte varför). Det finns speciella gravidrecept, det finns ett helt kapitel till den blivande fadern (om du inte törs hålla i barnet kan ett knep vara att bada det), det finns till och med anvisningar för hur man bäst filmar förlossningen. Det låter som om graviditet är det krångligaste i världen. För att inte tala om tiden efter. Varningstrianglarna varvas dock med sockrade utropstecken: Å, att vara gravid är det mest underbara! Njut av din graviditet! Och så verkar det liksom förutsättas att den gravida kvinnan är hemma och ledig och kan ägna hela dagarna åt att smörja in magen med E-vitamin och öva på telepatiska dialoger med sitt ofödda barn liggande på rygg i mjuka sängen, medan mannen fixar hus och hem.

Vi fastnar för en vagn från 60-talet, men kan man lita på att den är säker? Det finns ju inget teleskophandtag, inga luftfyllda terrängdäck. Hur vet man? Hur ska man kunna förhålla sej? Man vågar inte riktigt avfärda när man är helt ny på området. Därför kippar man efter luft; drunknande i alla profetior. Alla finesser som finns. Allting man lär sej att behöva. Allting skallen fylls med så att dom alldeles egna tankarna knappt får plats.

På föräldrautbildningen berättar man hur det kommer att kännas när vi kommer hem från BB. Det är väl ett behov av att vi alla ska känna igen oss, känna oss trygga, men behovet att känna själv är större.

Anna Jörgensdotter