Orden

Orden torkar ut
Orden kräver rätt att växa, kräver rötter, jord och möjlighet till senkommen blomning
Orden törs inte knaka, braka, brista
Orden backar, kolla muren!, skriker orden, springer tillbaka till munnen
Orden orkar inte
Orden ifrågasätter och får på käften
Orden krigar och ignoreras
Orden blir avklädda av fulla gubbar på krogen fast dom vägrade egentligen, det spelar ju ingen roll, det är det ju ingen som märker, vad orden egentligen ville göra, eller så spilldes det öl över dom och för att slippa sitta kletiga var dom tvungna att klä av sej
Och några snälla kramade orden och sa ni är fina och viktiga men alldeles för känsliga
Ni borde inte bry er, sa man till orden
och orden söp sej jävligt fulla
för att våga säga emot

Orden törs inte knulla heller med andra ord
Orden har blivit allt mer beroende av ensamma vrår
Här sitter vi trygga, säger orden
där dom inte längre hörs
Här sitter vi och grämer oss men blir inte rånade, skändade, här bänds vi inte upp och äts ur
Här sitter vi och tystnar för oss själva
Än sen då?
Skit i oss du,
säger orden och stänger sina dörrar
Drar ned rullgardiner
Käkar lugnande
för att slippa brusa och rusa
och ränna rätt in i nån annans
våldsamt behövande hjärta

Orden har tappat sina megafoner
Orden har tappat sina frimärken och operationsknivar
Orden tyngs - eller skäms dom? - under facklor och plakat
Orden har lagts ut i reahögar, lagts fram i skämthyllor
Allting går att köpas
Till och med ord
Till och med ord som kärlek och sanning och tröst
Orden ligger prismärkta och bönar munnar att beställa dom
Orden kommer inte längre farande, brännande, över läpparna, från magen, kommer inte med eld
kommer inte så sprakande, lägger sej bara tillrätta på din tallrik
Du kommer inte att bli mätt
Gör det dej inget
Dom här orden kommer inte att mätta dej
Gör det dej verkligen inget
Är du plötsligt glad nu att orden inte smakar grädde och längtan, drömmar och smör
Är du tacksam
över dom inplastade orden
som inte fläckar
Är du lättad att dom inte brister
Tror du att därför är dom byggda av mer hållfasta material
För att dom glänser och är lätta att bära
Tror du inte att dom ömtåliga orden gömmer sej någonstans i närheten
Dom som ursinnigt skälver, rödgråtna och innerliga
Dom sköra, starka, ord, som bygger möten
mellan människor

Orden har väl inte gett upp nu
Dom väntar väl bara
Dom väntar väl bara på rätt munnar att sjunga dom