Det är inte fel på mej
Det är bilderna det är fel på
Det är att rätt ska vara rätt, håll munnen stängd
och sudda sudda bort
Det är mattan som allting sopades under
Så där så att det bortglömda satte sej i speglarna
och spökena under sängen blev glada och farliga
och smög sej ut i vardagsrummet
Det är inte fel på mej
Det är bilderna det är fel på
Det är att studsmattan i källaren
inte var till för att skratta på
och maten inte till för att njuta av
och familjen inte till för att ta tag i
och hemmet en plats att alltid rymma ifrån
Men om sen någon ropar en tillbaka
innan man hunnit bort
Hur ska man då lära sej
att längta hem

Det är inte fel på mej
Det är bilderna som blivit fula och trasiga
När någon ligger i min famn och berättar om sin kärlek
och jag glömmer bort att den faktiskt kan vara sann
Även det vackra kan vara sant
Även det man aldrig trodde på kan bli sant
Och då får man inte skratta bort det
Då får man lova att åtminstone försöka hålla i det lite grann
Tills man lär sej att det inte är farligt
Tills man äntligen fattar att det är bilderna det är fel på
och lärarna som rättade mina prov
och tidningarna som vägrar berätta vad alla borde veta
och dom där som aldrig lär sej
att närmsta vägen till mitt hjärta
inte är en omväg runt en lögn
och en rygg

Det är dom det är fel på
Det är bilderna ni ger mej det är fel på
Inte mej