Jag har beställt årets första fröpåsar. Läser sedan i tidningen att i år ska rabatten gå i lila. Mina frön kommer inte att växa upp och bli lila blommor. Jag skulle dessutom vara tvungen att gräva om hela rabatten för att uppnå den effekten. O ja, jag vet, trender är ledsagare, trender skall fungera som inspiration. Att gräva om rabatten enkom för att följa modets yviga svängningar skulle ju framstå som enfaldigt, inte det minsta rätt och hett.

I samma tidning läser jag om vårmodet gällande kläder. Det ska vara urblekta pasteller och få accessoarer. Det ska vara enkelt, och sagoskimrande. Mycket smink är inte bra. Den slampiga looken är förstås aldrig aktuell.

Trendspaningen fortsätter, in i teverutan. Och där på P3 Guldgalan sitter den sömnigaste publik jag någonsin skådat. Halvligger i fåtöljerna, gäspar, ser så sura ut. Jag förstår snart att det är cool. Att det är rätt och hett. Våren 2006 ska vi således vara uttråkade och trötta. Det coola är inte att vara radikal och ifrågasättande, det coola är att tala fåordigt ointresserat och gärna småsurt. Axelryckningar, naturfärger, stillastående. Yviga gester är nog ute. Kanske glädje likaså? Att le mot främmande människor, verkar inte det liksom lite misstänkt? Men det är helt rätt om man som tjej är flamsig och säger osammanhängande grejer som gör att folk kan skratta lite överslätande. Va charmig hon är, är det inne att tänka. Charmig är lika med ofarlig. Skulle hon däremot greppa mikrofonen och säga något innerligt, uppriktigt och jävligt viktigt skulle hon förstås vara pinsam. Publiken skulle vrida på sej, viska, generat titta bort. Politik är definitivt inte inne. Att det privata skulle vara politiskt är mest ute av allt eftersom varken privat eller politik går hem just nu. Vi är trötta, vi blir trötta väldigt lätt. En journalist på DN skriver följdriktigt "det är just den nivån jag är så trött på", när andra vill diskutera till exempel ideal. Författare suckar åt missioner, nej aldrig att dom skulle ha några sådana uttänkta, övertydliga agendor. Politik och kultur hör näppeligen ihop.

Hellre diskuterar vi det bleklila vårmodet och flickornas givna volanger. I tidningen står det att unisex är helt ute. Män ska givetvis lukta och se ut som män och kvinnor ska lukta och se ut som älvor i skira kreationer. Jämlikhet är således ute. Alltså likaledes feminism. Halva vårdnaden och kvotering hör till förra säsongen. Liksom PK. Nu är det inne att vara PIK, politiskt inkorrekt. Vi ska erkänna våra behov av äkta päls och städhjälp. Ska vi slåss för något så ska vi slåss för vår rätt att inte bry oss, att njuta av lyx och sänkta skatter. Misär är ute. Uppdrag granskning går ut med att bistånd inte är bra, det blir bara korruption, och vi kan andas ut. Dåligt samvete är nämligen också ute.

Vilja att förändra - pöh! Lika naivt som palestinasjal och demonstrationer.

Givetvis hamnar det på utelistan som kräver mest passion och engagemang, nu när vi ju är så himla trötta.

Men det är inte lätt att vara rätt. Alls inte. Om man har ont i hjärtat och längtar och känner det som att världen bara krymper och man saknar möten och eld och sammanhang, gemenskap. Trender och mode är en satans hjärntvätt!, vill man skrika (men även höga röster är ute)- hur kan vi fortsätta att gå på dessa myter, dessa lögner, om och om igen, dessa uteslutande och etiketterande markörer, alls inte vägvisare, inspiratörer, utan snäva mallar som bara får oss att känna oss ensamma och utanför. Vi som inte vet hur man gör och kanske i ren desperation gräver upp hela rabatten.

Anna Jörgensdotter